Skämt. vart går gränsen?

Ännu ett av alla ämnen som jag inte riktigt kan bestämma mig vilken sida jag står på. En del av mig säjer att man kan skämta om allt. En annan del vill snarare visa respekt mot dom som kan ta illa upp
Låt mig förklara. När man drar ett skämt så går det oftast ut på att förtrycka någon. Jämställdhet in my ass, jag vet. ett skämt där man inte förtrycker någon skulle låta ... . ........ .. Jag kommer inte på något, men dom finns. Saken är den att även om det inte är menat att förtrycka någon, så finns det ALLTID någon som tar illa upp, och ska man visa hänsyn mot alla... tja... Då blir det ju bara "tomat" skämt. O andra sidan blir ju den tomaten överkörd, och det finns ju alltid någon som har kört på någon, så då kommer DOM ta illa upp....
Nej, jag håller nog mera på att skämta om allt.
Då behandlar man alla lika, blondiner, gingers, invandrare, kvinnor, you name it, listan kan bli lång.
Jag tycker inte om att såra folk, jag tycker om när dom skrattar, alltså skämtar jag mycket. Skämta är en av dom saker jag är bäst på, varför skulle jag då vilja att någon tar det ifrån mig?