Jag hatar när folk beter sig som om jag vore dum, för de slutar oftast med att mina argument itne holler, och ja blir bort gjord och känner mig, just det, dum. De är samma sak som att jag aldrigkan be om hjälp. Förr när jag gjorde det började mina lärare sucka och stöna och gav mig blickar som om det var fel på mig. Därför ber jag aldrig om hjälp. Därför låssas jag som om ingenting när mina arument spricker.
Jag vill slippa den där känslan.
Jag tror att det också är anledningen till att jag alltid säjer "vi" och inte "jag". Om jag har fel, så är jag i alla fall itne ensam.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar