Jag är en sån där människa som säjer att "all kärlek är kärlek". Jag tycker allt ska accepteras osv. Men just insest vet jag faktiskt inte hur jag ska reagera på.
Jag kommer mest rikta in mig på insest mellan syskon nu.
Jag tycker i första hand att det är sjukt, och skulle aldrig kunna bli ihop med min bror, eller någon annan i min familj heller för den delen. Att bli kär i någon som man har sett växa upp, som man kan allt om, som man badade naken med när man var liten, och som man hatade som sex:åring. Der låter ju ganska romantiskt. Egentligen. Om man inte skulle blanda in det faktum att den ena råkade se just det samlag där den älsade blev till. Hälsat på denna på BB, eller kanske t.om. SETT när dess egen mamma pressade ut personen i fråga.
Men. En annan del av mig säjer att, varför ska inte dom kunna få älska? Som alla andra? Jag som står upp för bögar o flator och allt vad det är, varför skulle jag itne kunna förstå deras kval? Gay-personer var minst lika oaccepterade på 80-talet som insest är idag. Jag tycker det är fel att inte få älska vem man vill.
Min slutsats: Jag förstår inte hur, och inte heller varför. Men. Jag accepterar.
